Modelljärnväg - ingen konst!

Ibland hävdas det att modelljärnväg är konst, ett mödosamt slit som åstadkommer något vackert eller något som kommunicerar något. Men konst är inte bara mästerstycken, det kan också vara något djärvt eller banbrytande. Min bana kanske passar den senare beskrivningen.

Spårplanen

Hur som helst. Den här spårplanen har som huvudsaklig uppgift att betjäna långa tåg, så att jag kan ha många vagnar på spåret, och få i lådor. Ett InterCity ska kunna göra uppehåll samtidigt som ett godståg växlas och ett tredje tåg cirkulerar på banan. Lyckligtvis har jag aldrig kunnat utsätta mina stackars tåg för ett test av detta, då jag bara har ett lok, Rocos Rc6.

Redaktörn och skribenten har olika lösningar på flertågstrafik. Redaktörns lösning går ut på att man delar in banan i tre strömkretsar, varav linjen är en och de andra två är alternativa genomfartsspår i stationen, exvis huvudspår och sidospår. Då kan man köra två tåg, varav det ena är strömlöst stilla på stationen. Vill man sedan köra med det andra tåget, kör man in tåg ett på sationen och stannar. Därefter kopplar man om strömmen till det spår som tåg 2 står på och kör iväg.

Skribentens alternativ är något mer våghalsigt: Då kopplar man linjespåret till den konstanta belysningsströmmen så att ena tåget går runt runt. Sen kopplar man den reglerbara strömmen till bangården och växlar vagnarna där. Då är det fördel med mycket spår så att man inte måste köra ut på den hårt trafikerade linjen.

Vill man ha tre tåg på banan kan man i våghalsalternativet komplettera strömbrytaren med en stoppsignal, lämpligen på spåret med perrong så att persontåget står still medan växelloket växlar. Innan persontåget avgår måste växelloket stå vid en annan stoppsignal eller på annat sätt bli strömlöst, och tåget på linjen måste köra in på stationen för att lämna plats åt persontåget.

Trafiken är inte tänkt att vara "realistisk", för jag vet inte hur sådan trafik ser ut. Riktiga stationer brukar ha spår på båda sidor om förbigångsspåret eller vad det kallas. Men då min bana är så kort kör ett tåg förbi minst en gång i minuten, och av den anledningen är stationen förbunden med banan med så få växlar som möjligt, två stycken. De är inte så svåra att hålla reda på. Det finns inget som stressar så mycket som att försöka växla ett skenande tåg in på ett ledigt spår! Kravet på två växlar gör att min station är något skev, med alla spår på ena sidan.

I alla fall kan ett persontåg köra in på spår 2 och därefter kan man köra in ett längre godståg på spår 3. Som synes kan det ta i anspråk förlängningen av spår 2. Ett växellok kan växla upp godståget på de två stickspåren och på spår 3. Om man har plats och pengar kan man med fördel sätta in en massa växlar på stickspåren så att de blir fler. Nästa åtgärd på min egen station ska bli att förlänga stickspåren med ytterligare några stycken flexspår.

Spåret

Därmed kommer vi in på nästa fråga, nämligen själva spåret, som kommer huvudsakligen ifrån Roco. Hade fler delar i det nya systemet varit klara då jag köpte växlarna, hade allt varit Roco. Nu har jag kompletterat med ett märke som heter Shinohara, vilket jag tyvär inte kan rekommendera. Rocos prylar är mycket bättre men inte dyrare.

Roco gör stor affär av den enkla geometrin i systemet, men min universala utjämningsskena modell knipex är faktiskt oslagbart billig, exakt och finns alltid tillgänglig. Inget "tyvär slut på lagret" här inte. Man kan köpa sågar också, och de är säkert också bra. Min erfarenhet är att man alltid måste finslipa kapningen med en fil eller en vass kniv om man vill att tågen ska gå jämt. Om man är en smula nogrann med skärvarna, och om underlaget är plant, så slipper man urspårningar. Kapa med vinkel så att skärvarna "lutar" mot varann.

Rälerna är 2,1 mm höga, code 83, och medger NEM-hjul, och även de grövre Märklinhjulen om man kör försiktigt och blundar. Obs att Märklinhjulen inte är isolerade, så köp utbyteshjul, som nu finns att få. Rocos skärvjärn håller formen och blir inte "slappa" även efter att spåren har upp- och nedmonterats några gånger.

Jag har använt växlar med stor kurvradie och gjort likadant med svängarna, främst för att då minskas en lång rad påfrestningar.

Kort och gott ökar driftsäkertheten markant med vida kurvor. Inga kurvor på min bana har en radie som understiger 80cm. Det är en fördel om man kan sätta fast spåren mer eller mindre permanent på underlaget, men jag hävdar bestämt att det går även utan att göra det.

Landskapet

Underlaget för min anläggning är sån där plastmatta som man ofta har i golvet på många ställen, under det är det antagligen betong. Ytan är inte buckelfri, men än har jag inte haft någon urspårning av den anledningen.

Alla detaljer i landskapet motsvarar verkligheten "millimetergenau", som det heter i tyska kataloger. Jag är mycket stolt över att jag har lyckats ge landskapet ett så naturtroget utseende. Kan du upptäcka en enda detalj som tyder på att banan inte går genom ett alldeles typiskt studentrum? Tro nu inte att detta har kommit utan möda - bilderna är tagna över ett år efter att jag började utforma landskapet, och min ständiga jakt på perfektion gör att varje dag ändrar jag på olika detaljer för att de tillsammans ska skapa en ytterst verklighets- och detaljtrogen helhet.

En grej som kan ställa till det är att möbler vill kapa av lokets strömavtagare. Lyckligtvis är Ikeas Ivar-hyllor precis så höga att tåget går under dem, men bara om strömavtagaren är nedfälld. Om man ska ha en "anläggning" av detta slag, som tar noll plats eftersom det löper på golvet, är trampsäker och går under möbler, ska man se till att möblerna som står i "korridoren" (alltså järnvägskorridoren) har ben minst 7 cm höga. Vill man ha uppfällda strömavtagare eller rent av kontaktledning gäller 10 eller 15 cm. Uppstår problem kan man låta möblerna stå i en viss vinkel eller flytta på dem.

Det är inte så svårt att få till, och så får man tillfälle att leka Banverket och begrunda alternativ Ö2 mot M5 - och spara ingen möda på att låta naturen stå orörd och få imponera med sin skönhet. Perfekt ins kleinste Detail.

Artikeln finns publicerad i TÅG nr 9-96.

tillbaka till artikelförteckningen / tillbaka till framsidan